Tiden ses vanligtvis som universums grundläggande struktur, som en dimension där allt sker i sekvens följd. Såsom en sträcka bestämmer avståndet mellan två punkter visar ett tidsintervall “avståndet” mellan två händelser i tiden eller ett händelseförlopps längd.

I den moderna fysiken så talar man idag om samförandet av rummets dimensioner som existerar inuti tidsdimensionen. Detta kallas för rumstiden, genom detta antagande försvinner alla begrepp som syftar på objektiv tid.

För att visualisera min tankebana vill jag att ni föreställer er en låda som som har en stållina som löper genom lådan som samtidigt rör sig i ett större tomrum som begränsas av vakumenergi men som inte är bunden till någon dimension. lådan rusar framåt över linan och vi uppfattar det som att linan rör sig då vi själva inte kan se lådan utifrån. Det är alltså lådan som rör sig och vi kan enbart se förändringen på linan som vi uppfattar som nuet eller den tillfälliga tiden vi befinner oss i.

Om man teoretisk skulle kunna ta sig ut från vår dimension så skulle man alltså kunna se hela förloppet där lådan rör sig ner efter stållinan och inse att det är vår dimension som rör sig och skapar illusionen av “tid”

Hoppas att detta förenklade begreppet tid, åtminstone lite.