Hur definierar man att man lever då man inte känner till något annat tillstånd än just det.

Att inte leva är något man inte kan föreställa sig, kanske just det är att leva. Vem vet?

Det enda jag känner till är att jag vet hur det är att existera, om man vill kalla det för att leva är en annan fråga. Att bara vara och göra det man gör utan någon större genomtänkt tanke är väl vad vi människor innerst inne ändå gör. Oavsett om vi talar om att förverkliga oss själva eller bara gör det vi tycker om så kan vi enkelt reducera vad vi gör i livet till att existera och inget mer. Vi kan däremot påverka andras existens med vår existens vilket vi gör dagligen för att fortsätta existera. Utifrån denna logik kan man resonera vidare att vi lever för att existera och att existens är att förgöra annan existens för att fortsätta att leva.

Aningen twistat… Jag vet men det är enkel logik faktiskt. Men vad händer då när vi slutar att existera, då kanske vi börjar leva utan att förgöra annan existens.